11 månader, va?

Det har snart gått ett år sen jag flög från lilla sverige, ett helt år???!!!! Det här året har varit lärorrikt, roligt, fantastiskt, sorgligt, hemskt, svårt, bra, annorlunda...konstigt. Det har fått mig att inse, bättrat mina prioteringar i livet, förstå mer, smartare..jag har blivit en bättre person men samtidigt är jag fortfarande mig själv, samma julia. Det känns som jag nyss sa hejdå till pappa och eric, men när jag tänker efter så var det ju 11 månader sedan. Tiden här har flygit förbi men samtididgt gått alldeles för sakta. Många dåliga dagar men mycket mer bättre!
Vad jag har lärt mig går inte att köpa..man måste se efter..se sig omkring. Det är det ända rätta sättet att förstå. Skulle jag rekommendera?
Alla klarar inte av det här. Jag har alltid sett mig själv som en stark person. Jag utmanar mig själv hela tiden, nästan aldrig rädd, jag tror alltid att jag vet bäst.
Jag har upplevt nu under det här året att även jag kan spricka, många tårar har runnit.  Men jag har klarat av det, jag är en starkare person än jag var förut.
Jag skulle vilja tacka mina föräldrar. Utan er hade inte det här året hänt. Det här kommer följa mig genom hela mit liv. Som jag sa, det går inte att köpa. Jag älskar er, utan er hade jag inte varit en lika stark person, ni har gett mig möjligheter som jag inte kan säga tack så att det räcker. 
Nu ska jag gärnet de två sista veckorna tills jag kan äntligen säga hej till pappa och eric. Jag kan också andas ut lugnt igen och bara vara glad. Att ha varit borta från sin familj så länge har fått mig att inse hur mycket jag har saknet dem och att det är  svårt att leva utan dem. Ta inte vara på någon i dit liv.

För några dagar sedan var det en tjej i min ålder från en skola nära vart jag bor, som tog sitt liv. En helt vacker tjej med hela sitt liv framför sig. Ingen hade annat att hon skulle ta sitt liv. Hennes självmord har fått mig att tänka på många saker. Tänk om min kompis tog sitt liv? Jag är välsignad, jag lever och jag är frisk. Vad mer kan jag önska?? Under det här året har jag glidit ifrån att ha varit så materialistisk. Jag tittar tillbacka till bara ett år, och är bara äcklad av hur jag tänkte...jag ser mig runt på andra kompisar och ser hur mycket de säger, jag vill ha det där och det där. Jag köpte det här idag och nästa dag så har de köpt något nytt. Jag själv är också så ibland. Jag blir äcklad av mig själv. Det finns mer än saker.

RIP GRACE MANEY


Kommentarer
Postat av: Kristin

Fint skrivet Julia! Och RIP Grace..

2012-06-09 @ 10:42:26
URL: http://www.kikkila.devote.se
Postat av: Marie o Peter

Blir rörd, vad underbart med denna insikt så tidigt i livet Julia, speciellt i denna ytliga värld vi lever i. Du ger hopp om en bättre värld:-) Kram Julia

Hälsa Pappa o Eric:-)

2012-06-10 @ 17:33:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0